På något sätt lär jag mig något ny eller bli påminn av saker i mitt liv som även det har hänt i personernas liv. Hon berättade om sina skådespelar drömmar, roller , livet i allmänt, om hur hon jobbade förgäves med sig själv för att fixa en roll som en regissör inte alls vad nöjd eller med henne som skådespelerska. Hur hon då till slut blev så sjuk att hon blev utbränd.
2003 bestämde jag mig att söka till olika skolor i landet. Jag va trött på att inget hände med mig och jag ville inte längre gå hemma och vara arbetslös eller bara ta strö jobb. Jag har precis fått göra ett arbets test på ams som gick ut på olika sorters tester. någon del var frågor, några var intelligens, annat var ord osv. När jag var klar med mitt test fick jag gå till en arbetspsykolog som sen berättade hur det hade gått.
Han berättade att jag hade ett 3d-seende och ett perfekt jobb för mig är arkitekt som att jag ser hur en produkt ser ut innan den är klar. Jag hade oxå höga poäng i det konstnärliga skulle jag titta åt sådana jobb som var konstnärliga. Och som barn hade jag redan nosat på arkitektyrket blev ju inte helt förvånade av resultaten.Jag har som barn alltid älskat att måla. Dem ända betygen som jag fick höga betyg i på högstadiet var just bild. En av dem få 5:orna jag har i mina betyg.
Så våren 2003 sökte jag till närliggande skolor som hade inriktning konst. Några veckor senare fick jag ett brev på posten att jag hade blivit antagen till s:t sigfrids folkhögskola. Jag skulle nu äntligen få flytta till
Lagom till att Anna Lind blivit mördad de året hade jag och vår lilla kattunge Diezel flyttat in i den nya lgh, tycker att de flyter på ganska bra med den nya klassen, staden och rent allmänt. K hade kommit in på komvux någon månad senare. Men så hände något som gjorde att det började dala ner för , jag började va hemma mer från skolan, mådde sämre, hade konstant ångest, mina lärare pressade mig så hårt och gav mig massor med kritik och var sällan nöjd med det jag gjorde. Vi kunde ibland hitta vår hyresvärd i vår lgh utan förvarning ( dem hade sina förråd i vår lgh). Jag började tappa gnistan för att måla och livet
Lagom till jul och jullov hade jag fått uppdraget att jag och tre till klasskompisar skulle hålla i dekorationen för skolans julfest. Jag hade huvudansvaret och var tvungen att handla in det som behövdes. Vår Ekonomi, min och K´s var inte den bästa och levde väldigt knapert. De påverkade på oss som personer, på vårt förhållande, jag hade börjat sova allt sämre om nätterna och var konstant orolig. K var nu arbetslös och hade hoppat av konvux.
Så den där morgonen, samma dag som vi skulle ha julfest på skolan, skulle K först köra mig till en affär för att jag skulle kunna köpa in mer papper. När Jag handlat klart , sätter mig i bilen, vi kommer ca 50 m innan bilen tvärdog. Jag var redan sen till skolan och var superstressad. Så jag gå tillbaka till affären för att fråga om jag fick låna deras telefon för att be en klasskompis kunde komma förbi och hämta mig ( för pengarna på mobilen var ju slut för länge sen) . Men en vänlig man hörde min bedjan i kassan och erbjöd sig att skjusa mig till skolan och sen skjusa k till en bilverkstad.
Så blev det. När jag kom till skolan är det Lena ( en av dem äldre kvinnorna i klassen ( som blev min stöteben i klassen) som jag möter i dörren och jag bara brister ut i gråt. Jag kunde inte stoppa tårarna, det gick inte. Hon kramar om mig, säger åt mig att vänta utanför när hon kom tillbaka hade hon jackan på sig, "kom " sa hon " vi gå till min bil och åker en runda". Sen fick jag gråta hur mycket jag ville. Jag bara skakade kroppsligt, hela jag var som ett världskrig inom mig. Hon fick till slut lugn på mig. Vi åkte tillbaka till skolan, julfesten blev av och jullovet väntade.
Den julen hade vi inte råd att köpa julklappar och pga snöoväder kunde vi inte åka hem till stan , till släkt och vänner så jag o K firade julafton själva de året. Jag kommer inte ihåg så mycket av den julen, mer än att vi var nere på stan och handlade oss en liten liten skinka.
Våren kom och det var dags för slutprov på utbildningen. Jag valde först att jag ville måla abstrakt konst men min lärare sa blankt nej " först och främst måste du lära dig att måla , kan du inte det kan du inte inte måla abstrakt!" sa han till mig. Så jag mitt nästa val blev att måla blommor i större format. Men när jag var klar med dem och uppdraget skulle framföras blev jag totalsågad.
Jag hade äntligen efter 1½ termin förstått mig på hur jag skulle hålla i pennan för att få bra kroki bilder, ville inte lärarna tro på mig att det var jag som hade gjort dem, för dem var för bra för det. Lärarna använde mig som ett bollplank emellanåt och hade verkligen bestäm sig för att inte tycka om mig. Konstig nog bestämde jag mig för att söka andra året på utbildningen oxå, men ännu har jag inte fått något svar på om jag har kommit in de året eller inte.
Efter de året har jag målat lite, ytters lite. Jag tappade suget helt. Vi flyttade tillbaka till stan, jag skrev in mig på ams som arbetslös, men dem ansåg att jag inte var tillräckligt frisk för att kunna jobba, så deras kurator skickade en remiss till psyk. De har tagit ca 9 år innan jag föra året hamnade på en ny folkhögskola, på en rehab kurs för långtidssjuka. En kurs som har fått mig tillbaka till att vilja börja måla, skapa och vara ständigt kreativ.
Bland det första Helena sa i sin berättelse var att hon tycker det är så himla skönt att vara skådis, för hon skulle inte klara av att vara Helena 24h om dygnet. Och de var så på pricken.. Jag behöver min konst och mitt kreativa för att lura bort tankarna och inte ständigt vara mitt närvarande jag
stora kramar <3
SvaraRadera