Upp & ner

Har haft några dåliga dagar. Humöret går som en bergbana, upp-ner-upp-ner! 

Vi har hamnat i en ekonomisk sits som just nu känns jävligt jobbig. Man vill ju inte  direkt leva på de minimala innan ens semestern börjat, men nu har vi inga val och vi sitter där vi sitter. De ta ner mitt humör rejält. 

De fanns planer , små planer, dags turer, åka i väg längre, sova borta , träffa familj, vänner, mydiga kvällar vid havet osv. Nu lutar hela semestern åt ev vara hemma och inte göra någonting. 

Därför bryter jag ihop emellanåt och humöret åker upp och ner. 

Jag orkar inte ha de så här, vi orkar inte! De tär på oss som personer. 

Jobbigare är att vi kanske tom behöver titta på annat boende, fast vi inte vill. Men vi har inte råd att betala hyra, lån på lgh, amonteringar och el och nästan en lön är uppäten. Vi skulle behöva utöka vår inkomster med minst 5000:- , men hur lätt är de när jag inte ät tillrekligt "frisk" för att orka arbetsträna mer än 3 timmar i veckan och då inte var som helst eller  ihop med vem dom helst. 

Jag vet oxå att jag aldrig någonsin kommer bli helt fullt "frisk" förklarad utan att de väntas minst 50% förtidspension . Inget jag vill, hur mycket jag är försöker och tvinga mig själv ut på visa saker så

krockar jag sen och mår apskit!! Och har jag otur mår jag apskit länge . 

När jag va yngre, tonåring hade jag då många visioner om att bli vuxen. Jag skulle ha en bra jobb, leva i en storstad , ha en storfamilj med många barn och ha en man som älskar mig. 

Jag har bara en sak av den där drömmarna, kanske oxå dem finaste , jag har en man som älskar mig och en vacker dotter . De gör så ont i mig att jag inte jag inte kan ge henne några syskon. För jag vet så innerligt att hon vill.

 Jag vill oxå och mannen , men man ska orka, man ska ha råd och vi har verken ork eller råd just nu. Jag försöker intala mig själv att de är bättre att ge den dubbla kärleken till dottern istället - ja visst är de så, men de hade varit mysig och gosigt med en lite bebis till. 

Jag , vi hade kunnat vara ego och bestämt oss att skaffa fler, men jag kan inte , för att jag försöker vara klok och förståndig och hoppas på att dottern förstår vårat val när hon bli äldre. 

Nähä dags för sängen! 

Go natt då